Tack för att ni finns!
nu är det typ tre veckor kvar av den här delkursen from hell och jag ska bannemig hålla ut
men det är bra kämpigt alltså, bra kämpigt
jag varken vill eller orkar mer nu, vill bara att det ska ta slut så jag o jossan får börja med examensarbetet - för det ska åtminstone bli intressant!
fick mycket gjort igår i allafall vilket känns skönt i sig
men eftersom vi har så ofantligt mycket att göra så känner man aldrig att man gör nå framsteg eller kommer närmare slutet, o det är drygt
man vill gärna känna att uppgifterna avtar o att man snart är klar, men nej
den känslan infinner sig definitivt inte, det kan jag garantera
det här är den jobbigaste terminen ever, utan tvekan
tur i all stress, trötthet, ångest o vrede är dock de underbar människor man har runt omkring sig
jag har världens finaste familj som jag avgud o älskar, o jag har vänner som stöttar
o så har jag min älskade älskade älskling som för mig är helt ovärderlig
han får mig att känna att jag kan tillåta mig själv att slappna av o koppla bort skolan på kvällarna o han ger mig kraft som får mig att morgon efter morgon ställa klockan tidigt för att gå upp o plugga
han är guld, renaste guld o jag är så otroligt lycklig över att ha honom i mitt liv!
imorgon firar vi dessutom 10 månader o jag älskar honom gränslöst