ibland blir man skrämd av hur beroende man är av saker och ting , som av en dator t.ex. våran har varit särsk nu i två hela dagar och man har knappt vågat ha den på , hur bär man sig åt då ? skulle det inte ha varit för att jag har börjat skolan , på distans , så hade saken varit en helt annan , men nu funkar det liksom inte att datorn havererar och gives up on me bara sådär ! nåja , den verkar fungera bra hittills i allafall , jag fortsätter be .

skolan ja , började igår som sagt . hade egentligen inte behövt vara där , lite lätt kursinformation bara , som jag egentligen läst på fronter redan . men det kändes väldigt skönt att ha fått vara där i allafall och se stället :) och lärarna . idag är det ledigt och i morgon är den dag som det drar igång på allvar . innedagar i falun nu till att börja med , onsdag till fredag . blir workshops och grejer , ska bli riktigt kul faktiskt :)
feel the beat liksom , jag är distansstudent ! :D

sist lovade jag att jag skulle summera os , eftersom det sinat och tagit slut nu . jag ska göra det nu
os invigdes i peking 080808 och hela sverige var väldigt förväntansfulla . medaljförhoppningar hade vi och frågan var egentligen inte om sverige skulle ta några medaljer , utan snarare hur många medaljer vi skulle ta . det började rätt bra med sånadär oväntade människor som emma johansson och gustav larsson och då kände man nästan , understryk nästan , att det kanske inte skulle bli ett så pjåkigt os after all . men det falerade rätt snabbt och det visade sig att näst intill alla så kallade "medaljhopp" inte höll måttet och i stället fick man glädjas åt nykomlingar som går till kvartsfinaler . ungefär så är känslan . det är väl först och främst tre människor man kommer ta med sig från peking - ara abrahamian , som gör vad han känner , står för det och vinner just därför . lassi karonen , som bara är helskön och dunderhärlig . susanna kallur , som aldrig på riktigt får visa vad hon egentligen går för .

vi kan väl konstatera att os verkligen inte blev vad vi hade förväntat oss , men vi kan också konstatera att trots detta ständiga stolpe ut för sverige så längtar man till os i london 2012 . jag är förmodligen lika bänkad då som nu , men förhoppningsvis på bättre tider .